Händelser

Sommarhälsning från Emma och Grim

Det har blivit mycket hund, men lite hundträning denna semester =) Först var jag & Grim med Therese och schäfer Ixa i Norge en vecka. Vi bodde i tält och bilade runt till nya vandringsområden nästan varje dag! Grim & Ixa är vid detta lag vana tälthundar och trivs verkligen med campinglivet. Bästa vänner som de är och kumpaner i precis allt, så resulterade detta i att två tredjedelar av tältet (minst) upptogs av hundar och resten fick jag och Therese klämma ihop oss på =)

Början av Norgeveckan åkte vi båt i mindre fjordar och vandrade på fjäll som vi då tyckte var stora. Allteftersom resan fortsatte insåg vi att de första fjällen vi sett inte var mycket att skryta om i jämförelse! Vi var i Rondane nationalpark och vandrade på 1350 meters höjd i mitten av veckan! Det var en enorm upplevelse både för hundarna och oss. Otaliga iskalla vattendrag överallt till hundarnas enorma förtjusning (kylan bekom dem inte alls). Vidsträckta vidder där hundarna kunde springa runt bäst de ville - och ikke att förglömma, snö mitt i sommaren! Jag vet inte vem som hade roligast, Grim & Ixa eller jag och Therese! Hundarna lekte som tokar i de små snöhögarna vi hittade =)

Jag har aldrig sett så klart vatten som i Rondane och det fanns en helt enorm vacker fjord mellan bergen vi vandrade på.
På höjderna blåste det en hel del men vi tog lunchpaus i en sänka med fjorden som utsikt och det var verkligen helt underbart, naturen i sitt esse. En sak vi verkligen lärde oss i Rondande var att ögonmått inte fungerar alls i sommarfjällen, vi tog sikte på en höjd och tyckte att det var nog lagom långt att gå, vi kom aldrig så långt vi tänkt, och ändå gick vi över 2 mil den dagen!!

För att ta sig till alla dessa ställen har vi kört på enligt mig hemska och enligt Therese underbara slingervägar uppför och nerför bergen. Att kalla dem branta, var en grov underdrift! Norge verkar inte ha förstått det här med staket, utan det var rakt ner bredvid den smala vägen, utan staket och träd som kunde stoppa en och hastigheten var ofta 70km/h!!!

Norge bjöd på väldigt blandat väder, en del sol, en del regn och en mindre storm råkade vi ut för oxå! Vi var nog mer lessna över stormen än hundarna, de kunde inte bry sig mindre om att presenningen flög och tältet helst ville lyfta (och att engångsgrillen inte ville fungera alls), de låg som vanligt i godan ro och passade på att vila, för att orka med nästa dags äventyr =) Denna resa var den fjärde som jag och Therese gjorde ihop med hundarna och de har verkligen lärt sig att vila när chansen ges, de första åren lekte de mest hela tiden, nu har de lärt sig att det kommer nya upptåg varje dag så det är bara att passa på att vila när tillfälle ges!

Vi kom hem från Norge på fredagseftermiddagen. Vi var hemma i ungefär en timme för att packa om bilen, hämta lite rena kläder och bege sig upp till jämtland med lilla familjen, Ragnar jag och Grim =) Det är vid sådana tillfällen det är skönt att ha en vuxen hund, det blev MÅNGA timmar i bil den dagen, men Grim skötte sig som alltid perfekt! I jämtland, utanför Bräcke, ligger Orrskäran, Ragnars familjs landställe. Där har vi ingen el, bara pump utomhus och mottagning finns om man har tur uppe på jordkällaren, men bara vissa dagar. Huset ligger ensamt mitt i ingenstans med massor av skog omkring och strand på tomten! Vi hade en helt underbar slapparvecka där! Det var fint väder så det blev mycket bad, lite båtåkande, massa promenader och lugn och ro! Detta passade både mig och Grim ganska bra efter vandringsveckan i Norge =) Självklart gick vi Forsaleden som finns däruppe, dit borde alla åka om man inte varit där! Det är hur fint som helst med mängder av forsar i alla dess storlekar och vacker natur, finns inget liknande här hemma i sthlm.

Nu är vi hemma igen sen någon vecka tillbaka och jobbar för fullt för att få ihop pengar till höstens skola! I höst så kommer jag och Grim bo 15 veckor i i husvagn, när jag gör min praktik i Avesta =) Jag känner återigen att det är skönt att ha en vuxen hund som hänger med på alla tokerier jag hittar på, utan att gnälla det minsta! Det har inte blivit mycket träning i sommar MEN vi har gjort massor av annat roligt och jag har en känsla av att det blir träning av under mina femton veckor i Avesta, mitt i ingenstans, så vi passar på att njuta av sommaren så länge det går! Grim har blivit en hejjare på att simma och vi simtränar minst en gång i veckan till hans stora förtjusning =)

Nu måste jag återgå till jobbet men hoppas att ni har en härlig sommar och semester =)

Sommarhälsningar Emma & Grim

Vittra på "äventyr"!

Förra veckan var vi helt förtvivlade, och trodde inte att Du skulle få se Vittra fler gånger. Jag har ju tidigare nämnt, att hon är den klart mest jaktintresserade hund vi haft. Och dessutom är hon oerhört snabb. Vilket betyder, att hon alltid går kopplad. utom under träning förstås - vilket ibland är med hjärtat i halsgropen.

Förra tisdagen var jag som vanligt ute med henne. Här är ju stora fält, och stråket går längs ett stort fält. Jag brukar stimulera uppletande genom att "tappa" föremål och sedan får Vittra springa tillbaka och leta upp dem. Något hon tycker är jättekul.
Jag har inbillat mig, att eventuellt vilt blir bortskrämt när vi går förbi. Hur som helst - jag ställer upp henne för att skicka. Jag borde misstänkt att något var fel, då jag såg hennes öron (rakt upp). Jag skulle precis ta tag i henne, då en hare sticker upp bara ett par meter fram. Vittra sticker iväg - och i dessa lägen har jag inget som stoppar henne. Hon är ju snabb som en gepard, så inom ett par sekunder var hon utom synhåll.

Jag kallade, visslade - men ingen reaktion och ingen hund. Det är längesedan detta hände senast - och tidigare har hon ju trots allt kommit efter ett tag. Nu gick tiden - och jag gick i allt större cirklar - fortfarande ingen hund. Annika kom hem efter en timme, och vi började hjälpas åt - och jag tog bilen. Frågade alla grannar, och körde flera gånger en runda på över en kilometers omkrets. Ingen hund. Vi var helt förtvivlade och på väg att ge upp när hon kl halv tio på kvällen - efter att ha varit borta i 5 timmar - plötsligt bara satt på gården. och log mot oss - såg det ut som. Milda makter - vad gör man??

Nåväl - det har vi ju nu inga bilder från. Vi har några "rara" bilder på henne. Hon gillar att ligga i solen. Får väl försöka ta några "action"-bilder också - om vi nu skall våga släppa henne igen.

Ha det bra - vi hörs

mvh Torbjörn

Vittra hemma i trädgården.

Kennelkampen 2011!

Jaha, då har vi träffat Roscanailles Kelpiesar för att tävla i "Kennelkampen" för tredje året i rad, och som tidigare år så har vi haft väldigt trevligt, vilket ju också är meningen! Det gäller bara äran ingenting annat, tur med vädret hade vi också.

I år så träffades vi i Rösaring för att hundarna skulle gå varsitt spår med fyra olika föremål utlagda: metall, plast, skinn och en spårapport som slut. Eftersom det endast var Gunsan och jag som fanns tillhands, så bestämde vi oss för att gå 5 spår
(det var 10 hundar som deltog) lotten avgjorde vilken grupp man hamnade i och första gruppen gick spår som legat från
ca 1,5 tim till ca 2,5 timme.

Uzi och Catharina som väntar på att gå sitt spår.

Roger och Visper på väg från spåret.

Karin och Soya som fixade spåret galant.

Anna och Athena samlar ihop sina spårprylar.

Vi hade också snitslat en liten patrullstig som dom övriga hundarna fick gå under tiden. Det ställde en del krav på hundarna men dom flesta kom runt iallafall med varierat resultat. Patrullstigen fixade dom flesta hundarna med olika säkerhet, Visper och Vicky kunde ju det här såklart, men även övriga hundar fullföljde. Det var nog Mattarna och Hussarna som inte riktigt kunde läsa sina hundar när dom fick vittring, men det var endast hundarna som bedömdes. På motsatta sidan hade vi lagt ut tre föremål som hundarna, var det meningen, skulle få vittring på, det var inte helt enkelt för dom att kunna skifta vittring på olika saker.

När första gruppen var klara så hade vi gemensamt fika och därefter bytte vi grupper, och då blev det inte helt lätt för spårhundsgrupp nr 2 för dom fick nämligen gå samma spår som dom tidigare hundarna hade gått, vilket visade sig inte vara helt lätt. Men några gick runt med 4 föremål, dock hade Visper lite väl bråttom och hittad inga saker, Vickan fann ett föremål och stackars Grim då? Jo hunden innan lade av att gå sitt spår efter ca 150 m. och det blev ju såklart väldig överkurs. Grim spårade samma längd finfint MEN sedan blev tidsförhållandet i vittringen för olika, så tyvärr. Syrran och jag borde haft ett spår i reserv ifall något sådant här skulle inträffa, MEN som Emma sade; att det spelar ingen roll, vi ska ju ha kul! Det är viktigast, tack för det. Men vi lär oss.... Spåren blev dock avgörande för hela lagresultatet skulle det visa sig.

Sedan åkte vi till Bro-Håbo BK för lunch där vi åt smörgåstårta och fikade.

En Bålgeting gillade också smörgåstårtan.

sedan var det dags för lite skojtävling med hundarna. Vi gjorde bowling med flaskor som hundarna skulle väta inom 30 sek. och det visade sig inte vara som vi trodde att Rottislaget skulle ha fördel då dom är så stora! Nehej då, dom parerade och tog sig genom slalom eller hopp, allt för att INTE nudda några flaskor! Dock fick Grimpa nästan till en strike då Emma kommenderade snurra till Grim.

Planering inför "Bowlingen".

Jag hoppar nog över flaskorna istället.

Välta flaskor? Inte jag iallafall!

Vadå? Välta flaskor? Man är väl smidig!

Jag tänker i allafall inte välta flaskor, utan visa att jag kan elegant parera.

Nästan en Strike!

Sedan var det dags för "Mästarnas Mästare" som tyvärr inte blev vad vi tänkt oss, jag skulle hinna se vilka som kom först och allt eftersom i fallande poängskala, men det var omöjligt att hinna och trots att Ida hjälpte mig så gick det inte. Vi bestämde att det inte skulle räknas in i slutpoängen, men alla hade roligt och hundarna skötte sig så bra.

Lite Kaos!

"Mästarnas Mästare" vid denna övning.

Tredje tävlingen var att plocka så många bollar som möjligt under 30 sek. och avlämna till Matte/ Husse. Det var för kort tid, skulle varit minst en minut.

Yippi! En boll tycker Vicky!

Den här bollen? OK!

Fin boll det här.....

Yes! Bollar ingen match.

Den här tar jag!

Den avslutande och sista tävlingen, var en lång inkallning på tid. Efter det så visade sig det att Årets Lagvinnare,
återigen blev Roscanailles kelpiesar. Bara att gratulera er! Fler bilder på kelpiesarna hittar ni på Roscanaille´s hemsida!

Individuell vinnare blev för Fetzers kennel; Emma och Grim!

Och för Roscanailles kennel; Gunilla med Undis!

Stort GRATTIS till Er!!!

Jag tror alla var trötta och nöjda efter en hel dag med aktiviteter. Och om ni vill så ses vi nästa år igen, ni som deltog för Fetzer i År var: Roger med Visper, Leif och Yvonne med Vicky, Catharina med Uzi, Ida och Jonas med Valle, Emma med Grim.

Vill också Tacka Eva-Lotta för alla fina bilder du tog under dagen. Och Grattis till eran fina valp som verkar hur trevlig som helst, roligt att se den lille och så Diezel såklart.

Eva-Lotta och Nemuz

Diezel som var med och hejjade på sin dotter Uzi!

Visper
Idag fick vi för oss att prova att låta Visper dra Ville på Snowracern.
Det gick ju galant. Han verkade inte tycka det var nån match. Kommer ihåg hur vi provade med Toyo, men han tyckte det var så obehagligt så vi la ner det.

Visper älskar snön och travar obehindrat på även i djupsnö, fast nu har det ju varit lite väl kallt tycker även han, det går hårt åt tassarna.

Kerstin & Co J

Hallå där....

Här kommer en liten lägesrapport från "Vickan"

Här rullar allt på som vanligt, mörker och kyla har kommit till Hammarö också, men vi tränar och utbildar oss på helgerna. Vi hade en stor övning i 4 dagar (särskild övning förband) för några veckor sedan, där vi fick prova att arbeta med gasmask, och göra ett genomsök i en bunker under jord i mörker. Det var spännande att se hur Vickan skulle reagera, man ser ju konstig ut, och låter konstig när pratar i masken. Vickan hade inga bekymmer med husses utseende eller röst, utan löste uppgiften mycket bra.

Under nästa helg skall vi ner i ett stort bergrum för patrullerig och genomsök, där luft, ljud och vittring, beter sig helt annorlunda än i skog och mark, vi kommer även att använda skor på Vickan.

I slutet på nov skall vi på en 2 dagars övning och utbildning inför godkännande av polisen för eftersök, för övrigt tränar vi på som vanligt med lydnad simning cykel spår.

Hoppas allt väl med er

Leif Yvonne Vicky

Nu har två Fetzerhundar igen visat vad dom kan prestera. "våra" två TJH i Bevakning har i helgen som varit deltagit i HV-Skallet. Läs mer om det här nedan:

Den gångna helgen har Visper fått vara med på sitt första stora uppdrag.

HV Skallet 2010

Örebro-Värmlandsgruppen har på uppdrag av Rikshemvärnschefen för andra året i rad arrangerat Hv-skallet, en utbildningskontroll för hemvärnsomgång med hundekipage. Visper och jag fick förmånen att delta tillsammans med tre HVsoldater i en grupp.

Hemvärnet ser tydligt de möjligheter och den utvecklingspotential som ett utökat samarbete mellan soldater samt hund och hundförare kan tillföra vår verksamhet och stöttar den i allt större utsträckning.

Hv-skallet är ett moment i den satsningen och syftet med den nationella utbildningskontrollen är att skapa motivation avseende att samöva grupper med hund och hundförare till en välfungerande enhet.

Idag finns det många duktiga soldater, grupper och hundar så kraft och fokus ligger nu på att få dessa parter att fungera riktigt bra tillsammans, så att de kan lösa fler och mer komplicerade uppgifter tillsammans, än vad de kan göra på tu man hand.

Vätskepåfyllning för både Visper och husse.

Arton patruller som kom till start, geografiskt hemmahörande från norrbotten till Skåne. Samtliga grupper mönstrade in under fredagen och då följde inmönstring av hund, middag och ordergivning för gruppcheferna. Därefter serverades smörgås och dryck innan grupperna kuperade sig i sina tält för att ladda inför kommande utmaningar. Flertalet valde att köra med schemalagd eldpost för att att hålla värmen men tack och lov avtog fredagens regn under natten till lördag.

I gryningen på lördagen startade de olika stationsmomenten. Patrullerna hade före start fått en lägesbeskrivning inför de kommande kontrollmoment. Det rådde höjd beredskap och att deras huvuduppgift var att skydda Villingsbergslägret. Hela verksamheten under veckosluten gick i temat "skydda" och utöver den grundordern skulle de genomföra tre omfattande stationsmoment:
– Patrullering i skog
– Patrullering i urban miljö
– Genomsök och uppträdande i stridsställning

Stationsmomenten var betydligt mer omfattande i år än vad de var i fjol och på varje station hade patrullerna två timmar till sitt förfogande för att lösa uppgifterna efter bästa förmåga.

Visper i arbete.

När mörkret börjar falla hade utbildningskontrollen varit igång mer än klockan runt. Det bjuds därefter på hundförevisning med polishundar följt av korvgrillning innan det åter är dags för några timmars sömn innan stationerna åter drog igen kring 7-snåret på söndagsmorgonen.

Det råder inget tvivel om att det är hundarna som står främst i fokus under en helg som denna. Soldater i all ära men under Hv-skallet är det hunden som drar ett extra stort lass och som kan utgöra mycket av framgångsfaktorn och slutresultatet.
För att värna maximalt om våra fyrbenta vänner är det viktigt att säkerhetsställa deras välmående från början till slut. Veterinärbesiktning sker både vid in- och utmönstring för att fastställa att de deltagande hundarna är i gott skick inför kontrollen och att de har samma goda hälsostatus efter de tuffa dagarna ute i terrängen.

Det var en mycket kul och givande helg. Visper skötte sej utmärkt. Vissa av momenten var första gången. Men han löste flera av uppgifterna galant, bl.a vid sök i byggnad gav han sej inte förrän figge var funnen :) likaså på patrullsträcka och vid fast bevakning där han låg långt före soldaterna att upptäcka och markera fienden.

Ytterligare roligt var ju oxå att träffa på Leif o Vicky som deltog i samma arrangemang. Placeringsmässigt slog de oss med längder då de kom på 6e plats och vi på 13e, kan ev. bero på mängden träningstimmar =) men vad gör det. Det viktiga är ju inte att vinna utan att delta! Alltså har två V barn visat framtassarna i helgen!
Vad gäller oss, gör vi gärna om det.

Gröna HV hälsningar från Visper & Roger =))

Vicky efter väl utfört arbete.

En liten rapport från Vittra med familj

Allt går fint här nere. Vittra har utvecklats till en mycket revlig och balanserad vovve, med väldigt tydlig av- och påstängning. Fortfarande stort viltintresse, men det lugnar sig väl.

Vi har delat lite på tränandet här, så Annika har varit den som försökt sig på Lydnad klass 1. Det gick nu inte så bra, men jag tror bara det är en fråga om rutin och småjusteringar. Annika är duktig och noggrann - och Vittra kan ju egentligen så mycket mer än lydnad 1. Själv siktar jag på lägre till hösten.

Vi avslutade träningssäsongen på ett väldigt kul sätt. En tävlingsledarkurs ville "låna" vår träningsgrupp för en test av tävlingsledarna. Så de lade upp det som ett rent tävlingssök. De skötte allt - lade ut ruta, vallning, figgar mm. Han som höll i det är sök-domare. Så vi gick ett helt tävlingsmässigt högre-sök. Resultatet blev, att domaren sade att en sträng domare kanske dragit en halv poäng för olydnad på första transporten. Annars var det perfekt. Och hans fru tyckte att Vittra var en alldeles ovanligt vacker och vältrimmad rottweiler. De har själv dobermann och kelpie.

Jag får skicka upp några sommarbilder - så fort vi får lite sommar!

Torbjörn

Roger och Visper har varit på Övning, och skickade dom här bilderna.

Visper gillar verkligen att träna, och sköter sig jättebra!

2 mars 2010. Roger och Kerstin har gjort ett riktigt beslut att låta Toyo somna in efter diverse komplikationer i samband med Korsbandsoperationen. Vi beklagar detta och sörjer en toppenkille! Han har en speciell plats i våra hjärtan då han kom tillbaka till oss efter 3 veckor som valp och det ringde en familj som var intresserade.....

När dom (Roger, Kerstin, Dennis och Ylva) kom in genom grinden så kände vi direkt att det var en kontakt både mellan oss och valpen, dom utstrålade en, ja jag vet inte vad jag ska säga, kärlek?
Till valpen som var så naturlig, ni har aldrig krånglat till någonting vad gäller hundarna och Toyo har haft ett underbart liv hos er, Roger och Kerstin, det skulle bli en gårdshund men det blev flera meriter som ni kan se på hans egen sida. Tack för att ni tog hand om Toyo på ett föredömligt sätt, han kunde inte fått det bättre. Nedan kan ni läsa vad Kerstin skrivit....

TOYO
Fetzer’s Tim
14/9 2003—26/2 2010

Vår älskade Toyo har idag fått somna in. Det tillstötte komplikationer med infektioner efter korsbandsoperation. Vi ville inte utsätta dej för långt lidande med oviss utgång. Vi är glada att ha haft dej hos oss även om vi såklart önskat dej ett längre liv, men ödet ville annat. Du har givit oss så mycket, lärt oss och lett oss in på vägar vi aldrig skulle gått annars. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan!!!

Att Toyo kom till oss berodde egentligen på tillfälligheter. Vi ville ha en gårdshund ev. även som vakt. Rasen var vi eniga om och Toyo fanns för omplacering (fast då hette han Fetzer’s Tim). Det nya namnet var även det givet eftersom husse driver bilverkstad.

En snöig lördag i december for hela familjen till Gudrun o Bengt på Hällenvägen.

Det som mötte oss gjorde oss helt knäsvaga, en supergullig gosse med sin mamma.

Efter samtal om ditt o datt, det var vår första hund, o då välja rottis?? åkte vi hem för att invänta besked om vi blev godkända J …..vi behövde inte vänta så länge……..

Den 16 december hämtade vi hem Toyo och då började vårt nya liv. Vi hade ju inga högtflygande planer från början, men det ena gav det andra.

Vi gick lydnadkurser, provade att ställa ut. Vi insåg att detta var en hund att sätta i arbete och det ledde in på tjänstehundsutbildning som resulterade i Gk FM hund i hemvärnet. Det var där Toyo tillsammans med husse fick sin mission J Att se denna lycka i Toyo när grönkläderna kom fram var obetalbart. I hemvärnet var du en stjärna.

Du var den bästa av hundar. Trogen, tålig, öppen o glad, med en härlig utstrålning, alla du mötte såg dej och tyckte om dej. Du älskade alla människor (nästan) din tolerans mot andra hundar var stor. Du skötte dej i de flesta miljöer, vet. mm.

Ditt förtroende för oss var 150% och du gjorde vad vi begärde av dej.

Du förändrade våra liv och vi är tacksamma att Gudrun & Bengt gav oss förtroende att ta hand om dej och uppfostra dej (eller om du uppfostrade oss J ) snällare o vänligare hund kommer vi aldrig få igen.

R.I.P

FÖR ALLTID I VÅRT MINNE